Prolog

Himlen viskar: oink-vind, oink-ljus.
Molnen luktar krita och äventyr.
Jag springer i färgens riktning,
tiden försöker hinna ikapp.

Kropp I

Dagens lag: rörelse är barmhärtighet.
Ingen stillhet utan gnistor.
Varje steg målar en ny värld,
varje flämtning blir en soluppgång.
Rött är inte blod, det är energi i förklädnad.
Jorden gungar som om den skrattar.

Kropp II

Grisen: “Springer jag, eller drömmer marken mig?”
Skuggan: “Båda — och dessutom baklänges.”

DADA-Paus

Oink-brum-blaff!
En virvel av skratt och blått damm.

Avslutning

Jag stannar inte.
Färgerna springer med mig.
I morgon uppfinner vi ett nytt sätt att andas.